Östersjön är ett av världens mest känsliga hav. Dess ekologiska status har försämrats redan
i decennier. Eutrofieringen är nu ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden,
fiskbestånden och människors välbefinnande i hela regionen. Trots att problemen har
pågått länge och är omfattande har de nordiska länderna ännu inte vidtagit tillräckliga
gemensamma åtgärder för att komma till rätta med situationen. Det finns ett tydligt behov
av ett närmare regionalt samarbete och bindande reglering för att minska utsläppen,
särskilt från jordbruk och sjöfart.

Avrinning av näringsämnen från jordbruket är den främsta orsaken till övergödning. Kväve och fosfor ger näring åt algblomning, orsakar syresvinn och skapar ”döda zoner”. Den långsamma vattenomsättningen i Östersjön förhindrar en naturlig återhämtning. Även om enskilda länder har vidtagit åtgärder är den totala näringsbelastningen fortfarande alldeles för hög.

Sjöfarten är en annan stor förorenare. Även om en del aktörer använder sig av hållbara
metoder fortsätter utsläppen av avloppsvatten på grund av splittrad lagstiftning och svag
övervakning. Utan enhetliga regler får ansvarsfulla aktörer en konkurrensnackdel.
Östersjöns dåliga tillstånd inverkar direkt på vardagen: fiskbestånden minskar,
rekreationsmöjligheterna blir färre och kustkulturen blir lidande. För att rädda den krävs
ambitiösa, långsiktiga och framför allt gemensamma nordiska åtgärder – innan det är för
sent.

UNR föreslår att

• De nordiska länderna bygger upp ett gemensamt åtgärdsprogram för att förbättra
  Östersjöns status, med fokus på att minska näringsläckaget från jordbruket och på
  adekvat avloppsvattenhantering inom sjöfarten.
• Nordiska rådet ska ta initiativ till ett djupare samarbete inom Council of the Baltic
  Sea States (CBSS)